Scen + Skyline + Pengar + Publiken = Konkret, uppnåeligt, skyddande.
Den sista känslan är nu tagen. Det svåraste på denna resa har inte varit att släppa folk och fä. Den har varit att släppa tanken på vänskap, familj och vad det i praktiken betyder. En självklar väg man bör gå i en värld av realistiska tankar och utseende. Jag är jag och något annat tänker jag inte vara.
Scenen är min, bara min. Skylinen är min väg till skydd och säkerhet i ett hem jag kan trivas i på alla sätt och vis. Pengarna är svaret på vad som gör idéer verkliga - idén om vad ska det bli för mat idag till att äta den maten, eller idén om att göra den där dokumentärfilmen till färdig film, osv.
Publiken - då har vi alla kort lagda. En kortlek har 52 kort, vi har 52 veckor på ett år, varje suit har 13 kort och med massa matte så har vi tillslut 365 dagar på ett år. Om jag då kan få se glimten i ögat på en person i denna publik, då har jag lyckats. För energin vi delar och får är det vi bör multiplisera för att må bra.
Allt detta blir då = Konkret, uppnåeligt, skyddande. Men mest av allt blir detta en resa där Love always wins in the end.
Nu till bonusen: Resan dit, till the end, bör ju då vara lärorik, intressant och jävligt rolig. Men om man då inte släpper Folk och Fä och gör sig själv, tycker om sig själv osv., då får man inte uppleva den resan.
Värt det, att missa resan menar jag här.
SVAR: NEJ!
/ZitaZoo