När livet går i en riktning du inte såg komma, när livet tittar tillbaka och du inser att den vänskap du aldrig fick blev den som lärde dig mest. Varför? För den personen trots att man kan tro att jag tycker illa om honom och jag skriver i min musik att han lärde mig att jag inte fick tycka om honom. Så lärde han mig att step up. Vad menar jag med det. Enkelt egentligen. Men ändå inte. Han lärde mig vikten av hur jag skall klara att säga ordet nej på riktigt.
Här i huset på parkeringen han inte parkerar längre. Här i min domän i det digitala där jag får vara jag hur mycket jag vill, kan och har lust med.
Men jag insåg en sak i förr går och fick den helt färdig i mitt huvud idag. Jag insåg att jag är jag fullt ut och det gör inte längre ont att tala med människor som gjort mig illa.
Jag insåg att livet har tagit den vändning som jag jobbat så hårt för att jag inte längre bryr mig om viket, vad och varför. MEN jag håller hårt på saker jag lovar. Mer om det längre ner.
Jag vet inte varför, jag har undrat varför. Men den dagen jag slutade under så gjorde jag inte det för jag kände att jag ville utan för jag insåg att jag blivit lärd att jag inte fick tycka om honom. Den dagen jag slutade undra så sa jag till mig själv men jag tycker om inte som en digel i vingel pinne jag måste ha i ett stängt rum.
Jag tycker om för jag en gång råkade se hans hjärta. Samma hjärta han bara av någon anledning inte vill att folk skall se. Och länge undrade jag varför. För har man så fint hjärta så förstår jag inte varför man inte kan visa det. Men den dagen jag slutade undra då insåg jag att det var inte min sak att finnas för någon som bara vägrar att släppa in än i rummet.
Så jag lyssnade och gick min väg. Men för att få det nerskrivet så kommer det här.
Jag såg, jag hörde och jag ville så gärna vara den som gav allt det där jag brinner så mycket för, kärlek, lojalitet och i allt detta vänskap. Alltid. Igen mer och inget mindre.
Idag är jag helt på det klara med att livet inte blev så. Och jag är också helt på det klara med att du lärde mig det viktigaste jag behövde i livet för att våga göra det jag behövde göra. Det var en jobbig väg dit och jag gjorde garanterat inte alla rätt. Men jag lärde mig att mitt nej och alla dom som bygger narrativ åt mig är det jag måste säja nej till men mest av allt inte låta det hända igen.
Nej igen, nej jag är inte som andra. För efter 54 år har jag råd att tycka om vem jag vill. Men jag lovar en sak och kommer hålla mitt löfte jag gav tidigare 2025. Föst vad gav jag för löfte. Jo jag sa om du stannar mig eller ringer mig och vill prata så kommer jag lyssna. Det håller jag hårt på.
Löftet jag nu ger. Du får som du vill och detta som jag skriver nu är mitt avslut på hela denna historia. Du får vara ifred och jag skall inte störa dig på något sätt och vis. Det ända du får leva med är att du är en viktig del av min historia och där av kommer du förekomma min Origin historia när jag i framtiden uppträder.
OCH som alltid inte med namn eller annat. Tack vacker, tack för allt du lärde mig. För det fanns fina saker också. Utan dig hade jag inte klarat den första tiden på Gotland och förmodligen inte funnits idag. Så tack fina du.
Zita.
Jo en sak till, jag tycker fortfarande om dig. Men jag gör det i mitt rum utan att störa dig. Önskar dig all lycka till.