Tack det va bra då behöver jag inte undra mer!
Här kommer en sanning ingen vill höra, så jag säger den ändå — för det är liksom min grej.
Vissa kapitel i livet stänger sig inte snyggt. De stänger sig inte för att du är klar, inte för att du fått dina svar, inte för att någon bad om ursäkt och allt blev fint. Nej. Vissa kapitel stänger du själv. Med darrande hand. Mitt i meningen. Utan att veta hur det skulle slutat.
Och kanske — kanske ville du inte ens stänga det. Kanske hade du hellre försökt lite till. Men just det kapitlet i ditt liv höll på att kosta dig mer än det gav. Och då finns det bara en sak att göra: stänga boken, leva med att slutet uteblev, och gå vidare ändå.
Det här är GYST. Inte den glättiga versionen. Inte "manifestera din bästa morgon"-versionen. Den riktiga. GYST handlar om att göra det svåra fast det är svårt. Att stänga dörren fast du blir ledsen. Att gå framåt fast en del av dig vill stå kvar och vänta på ett slut som aldrig kommer. Eller att du inte fick ett ordentligt hej då.
För det är så här: förändring gör ont. Den ska göra ont. Om förändring vore lätt skulle alla göra den hela tiden, och då hade ordet inte ens funnits. Att det blir ärr, är inte ett tecken på att du gör fel. Det är ett tecken på att du gör något som betyder något.
Du får vara ledsen. Du får sörja kapitlet som inte fick sitt slut. Gråt om du vill — jag dömer ingen, jag har grått i mitt rum mer än en gång. Men sätt en gräns för sorgen. Känn den, ge den ett rum, och stäng sen dörren till det rummet också. För du har inte råd att flytta in i sorgen. Du har ett liv att leva, och det livet pågår nu, inte i kapitlet du lämnade.
Så stäng det där kapitlet. Inte för att det inte gör ont. Utan för att du är värd nästa. Jo du den som du inte fick ett hej då ifrån, det var inte ditt fel. Det var den som inte sa hej då som gick miste om din vänskap, lojalitet och kärlek. Du är bäst som du är.
EN SAK TILL: Jag sa inte att det var lätt. Jag vet, tro mig jag vet. För allt jag önskade var vänskap.
Det hade varit så enkelt att säga hej du -Hej då. Men inte ett ljud. Fan va blind jag varit. Så arg på mig själv.
Nu lärde jag mig att bli helt tyst. 🤐
Mycket ändringar blir det. Det blir bäst så här. 
Precis: Jag är SÅ Jävla ARG...Tur att jag har lärt mig att hålla mig undan. 2 veckor IRL Denna sommar i 🤐
Om jag skulle berätta varför jag blev… Men det är ingen ide!
Fega små dingeli-donger och raggiga råttor då - ZitaZoo
Så nu kan jag släppa det och bli 🤐Dom 2 veckor jag måste göra IRL.
#Friendship — without lies,
#Truth — even when it costs,
#Love — without control,
#Loyalty — #always See less